storiesaboutthefooo.blogg.se

Vi satte på filmen och Oscar hämtade godis och läsk ur köket. Jag satt själv i en fåtöj den här gången och jag kunde känna Oscars blickar av besvikelse bränna i nacken. Jag förstod att han ville att vi skulle sitta tillsammans och mysa i soffan men efter att Felix och Ogge fått reda på att det var något mellan mig och Oscar kändes det obekvämt att visa känslor framför dem eftersom att de säkert skulle komma med en massa pikar och kommentarer. Jag fokuserade på filmen och jag skrattade högt varje gång det hände något roligt i filmen. Killarna gjorde samma sak och i slutet låg alla och höll sig om magen för att vi skrattade så mycket. När filmen var slut låg vi kvar på golvet för att hämta andan och sluta skratta. Det tog ett tag för oss att sluta skratta för varje gång vi blev tysta började jag skratta igen när jag tänkte på filmen och mitt skratt smittade av sig på killarna. När jag tillslut kunde sluta skratta så kände jag hur hungrig jag var. 

"När ska vi äta? Jag måste veta så jag kan ta mitt insulin i tid så jag inte svimmar igen."

"Vi kan väl äta snart? Jag är vrålhungrig!" svarade Felix och Ogge och Oscar nickade intstämmade. 

Killarna gick ut i köket för att börja steka hamburgarna och jag gick in i Oscars rum för att ta insulinet. Jag kunde inte låta bli att kolla runt i Oscars rum när jag var klar och jag fastnade vid hans skrivbord för att kolla på bilderna som stod där. Precis när jag lutade mig fram för att titta närmre på ett kort där han stod och höll om en tjej när någon bakom mig harklade sig. Jag hoppade till och det kändes som om hjärtat stannade, jag hade verkligen inte räknat med att bli påkommen när jag snokade runt i Oscars rum. Jag vände mig om och såg att det var Oscar som stod i dörröppningen. Jag rodnade och skämdes över att ha blivit påkommen. 

"Hittar du något intressant eller?" frågade han och det hördes på hans röst att det roade honom att han hade tagit mig på bar gärning. Han gick fram till mig för att se vad jag kollade på och hans leende försvann när han förstod att det var bilden på han och tjejen som jag hade kollat på. Jag vågade inte fråga något om bilden för jag var rädd för svaret jag skulle få och han såg besvärad ut över att jag hade sett kortet. Istället tog jag honom hans hand.

"Nä, du har ett ganska tråkigt rum att snoka i genom." svarade jag honom och han log stort mot mig. Han gav mig en puss på pannan och vi gick ut i köket. Jag kunde inte sluta tänka på bilden och på tjejen. Vem var hon? Vad hade hon och Oscar haft för relation? Vad var jag att bli kär i när hon var så satans jävla snygg och med ett utseende som en potatis. Jag hoppades på att det bara var en kompis till honom, men innerst inne visste jag att hon npg hade varit mer än bara än vän för honom..

---

Är så ledsen över att uppdateringen suger men jag har inte tid eller så jag är för trött när jag har tid. Men i helgen kommer det bli lite bättre uppdatering!

 

När vi kom hem till Oscar igen så betedde sig alla killarna väldigt märkligt och de verkade väldigt oroliga. 

"Killar, det kommer inte hända igen. Jag mår bra, ni kan slappna av okej?" sa jag till dem och trots att jag hela tiden försökte övertyga dem om att jag var okej så fortsatte de vara oroliga och vaka över varje steg jag tog. "Ta mer mat Amanda" "Amanda har du tagit tillräckligt med insulin?" Amanda är det säkert att du mår bra?". Alla frågor vid matbordet och övervakandet gick mig att bli galen och jag lämnade killarna vid matbordet och gick ned mot vattnet. Jag satte mig ner och njöt av tystnaden och av att få vara själv. Jag hörde steg bakom mig och jag hoppades att det inte var Ogge som kom efter mig. Det hördes ett duns brevid mig när ägaren till fotstegen satte sig ned brevid mig och jag vred på huvudet för att se vem det var. Till min stora glädje var det Oscar och inte Ogge som hade följt efter mig. 

"Förlåt. Jag förstår om du tycker det är jobbigt men vi är alla bara så oroliga för din skull." Sa han och petade med foten i marken. 

"Det är lungt, jag behövde bara komma bort lite från er. Jag har ganska lätt att bli irriterad som du kanske har märkt." sa jag och försökte få ögonkontakt med honom. Hans ögon mötte mina och jag var tacksam över att jag satt ner. Mina ben blev helt mjuka och hade jag stått upp hade jag förmodligen ramlat ihop. Fjärilarna jag tidigare känt i magen hade bytts ut mot ett helt zoo och jag blev varm i hela kroppen. Det är helt sjukt hur min kropp spårar ur bara av att få ögonkontakt med honom. Han la sin arm runt mina axlar och drog mig mot honom. 

"Jag tycker om dig Amanda, mer än vad som är normalt efter så kort tid." mumlade han i mitt öra. Mitt hjärta slog volter och jag kände för att springa runt och skrika av glädje. 

"Jag tycker om dig också." svarade jag och kysste honom. Våra läppar passade bra ihop och det gjorde även våra tungor. Ett harklande hördes bakom oss. Kyssen avbröts och vi vände på våra huvuden. 

"Man kan visst inte lämna er själva en sekund utan att ni börjar hångla." sa Felix och låtsades verka upprörd. 

"om ni känner att ni kan slita er från varandra kan ni väl följa med upp och kolla på film." sa Ogge och han verkade väldigt lugn kring det hela om att han just såg mig och Oscar kyssas. Jag och Oscar reste oss och vi började gå tillbaka till Oscar. 

"Det är min och Amandas tur att välja film den här gången, ni fick välja förra!" sa Felix. Han började diskutera vilken film vi skulle se med mig men jag kände mig lite borta i tankarna och lyssnade inte så mycket på vad han sa. I ögonvrån såg jag hur Oscar och Ogge saktade ner och verkade prata om något väldigt allvarlig. Kanske var inte Ogge så lugn kring det hela ändå..

 

Jag och Ogge halkade efter Amanda och Felix som bestämde vilken film vi skulle se. Jag förstod att Ogge skulle ha "The talk" med mig, jag var ju nästan tillsammans med hans syrra. 

"Asså, vad är det egentligen mellan dig och Amanda?" frågade han mig efter en lång stund av tystnad. 

"Jag tycker om henne. Jag tycker om henne så himla mycket." svarade jag honom.

"Men ni är inte tillsammans?" 

Jag skakade på huvudet. "Det känns för tidigt för att kunna säga att vi är det, vi har ju inte känt varandra så länge. Men jag vill att hon ska bli min, jag vill verkligen det."

"Hon förtjänar en kille som dig, men var beredd på att hon kan vara svår med att visa känslor. Hon har blivit sårad så många gånger att hon kan ha svårt att lita på killar. Och om du sårar henne kommer jag aldrig förlåta dig. Bara så du vet." sa han och när han sa det sista spände han blicken i mig och jag förstod att han verkligen menade det. Inte för att jag någonsin skulle såra Amanda, hon är det finaste jag vet och jag skulle aldrig klara av att se henne ledsen.