storiesaboutthefooo.blogg.se

När vi kom hem till Oscar igen så betedde sig alla killarna väldigt märkligt och de verkade väldigt oroliga. 

"Killar, det kommer inte hända igen. Jag mår bra, ni kan slappna av okej?" sa jag till dem och trots att jag hela tiden försökte övertyga dem om att jag var okej så fortsatte de vara oroliga och vaka över varje steg jag tog. "Ta mer mat Amanda" "Amanda har du tagit tillräckligt med insulin?" Amanda är det säkert att du mår bra?". Alla frågor vid matbordet och övervakandet gick mig att bli galen och jag lämnade killarna vid matbordet och gick ned mot vattnet. Jag satte mig ner och njöt av tystnaden och av att få vara själv. Jag hörde steg bakom mig och jag hoppades att det inte var Ogge som kom efter mig. Det hördes ett duns brevid mig när ägaren till fotstegen satte sig ned brevid mig och jag vred på huvudet för att se vem det var. Till min stora glädje var det Oscar och inte Ogge som hade följt efter mig. 

"Förlåt. Jag förstår om du tycker det är jobbigt men vi är alla bara så oroliga för din skull." Sa han och petade med foten i marken. 

"Det är lungt, jag behövde bara komma bort lite från er. Jag har ganska lätt att bli irriterad som du kanske har märkt." sa jag och försökte få ögonkontakt med honom. Hans ögon mötte mina och jag var tacksam över att jag satt ner. Mina ben blev helt mjuka och hade jag stått upp hade jag förmodligen ramlat ihop. Fjärilarna jag tidigare känt i magen hade bytts ut mot ett helt zoo och jag blev varm i hela kroppen. Det är helt sjukt hur min kropp spårar ur bara av att få ögonkontakt med honom. Han la sin arm runt mina axlar och drog mig mot honom. 

"Jag tycker om dig Amanda, mer än vad som är normalt efter så kort tid." mumlade han i mitt öra. Mitt hjärta slog volter och jag kände för att springa runt och skrika av glädje. 

"Jag tycker om dig också." svarade jag och kysste honom. Våra läppar passade bra ihop och det gjorde även våra tungor. Ett harklande hördes bakom oss. Kyssen avbröts och vi vände på våra huvuden. 

"Man kan visst inte lämna er själva en sekund utan att ni börjar hångla." sa Felix och låtsades verka upprörd. 

"om ni känner att ni kan slita er från varandra kan ni väl följa med upp och kolla på film." sa Ogge och han verkade väldigt lugn kring det hela om att han just såg mig och Oscar kyssas. Jag och Oscar reste oss och vi började gå tillbaka till Oscar. 

"Det är min och Amandas tur att välja film den här gången, ni fick välja förra!" sa Felix. Han började diskutera vilken film vi skulle se med mig men jag kände mig lite borta i tankarna och lyssnade inte så mycket på vad han sa. I ögonvrån såg jag hur Oscar och Ogge saktade ner och verkade prata om något väldigt allvarlig. Kanske var inte Ogge så lugn kring det hela ändå..

 

Jag och Ogge halkade efter Amanda och Felix som bestämde vilken film vi skulle se. Jag förstod att Ogge skulle ha "The talk" med mig, jag var ju nästan tillsammans med hans syrra. 

"Asså, vad är det egentligen mellan dig och Amanda?" frågade han mig efter en lång stund av tystnad. 

"Jag tycker om henne. Jag tycker om henne så himla mycket." svarade jag honom.

"Men ni är inte tillsammans?" 

Jag skakade på huvudet. "Det känns för tidigt för att kunna säga att vi är det, vi har ju inte känt varandra så länge. Men jag vill att hon ska bli min, jag vill verkligen det."

"Hon förtjänar en kille som dig, men var beredd på att hon kan vara svår med att visa känslor. Hon har blivit sårad så många gånger att hon kan ha svårt att lita på killar. Och om du sårar henne kommer jag aldrig förlåta dig. Bara så du vet." sa han och när han sa det sista spände han blicken i mig och jag förstod att han verkligen menade det. Inte för att jag någonsin skulle såra Amanda, hon är det finaste jag vet och jag skulle aldrig klara av att se henne ledsen.