something like love - Kapitel 9
Kategori: Something like love
Oscars perspektiv
Jag kunde inte sluta snegla på Amanda i smyg. Hennes irritation över att vara tvungen att umgås med oss var som bortblåst. Hon log ofta och hade lätt till skratt. Hennes leende var det finaste jag sett, det fick hela hennes ansikte att lysa upp. Hennes sätt att leva sig in när hon berättade om något och sättet hon alltid drog handen genom håret på. Hon var perfekt. Hon märkte att jag kollade på henne och hennes ögon mötte mina för en sekund innan jag kollade bort. Generad över att ha blivit påkommen, jag kände att jag rodnade lite lätt och jag tittade ner i marken så ingen skulle märka det. Jag gick in på twitter för att fokusera på något annat än Amanda. Jag kollade igenom mina mentions och svarade på några av dem. Jag såg att Amanda hade följt mig tillbaka på twitter och jag kunde inte låta bli att le över det. Jag hörde hur de andra hade en diskussion om vad vi skulle göra imorgon, Felix och Ogge ville till Grönan medans Amanda ville åka och bada någonstans.
"Men om ni åker till Grönan följer inte jag med och då blir ni ojämna vilket suger om man är på grönan." sa Amanda och la armarna i kors.
"Jag håller med Amanda, jag tycker också vi ska åka och bada." sa jag och Amanda såg riktigt nöjd ut över att ha någon på sin sida.
"Vill ni verkligen trängas på Grönan och svettas ihjäl när ni kan bada hela dagen och inte svettas överdrivet mycket och slippa stå i massa kö?" sa Amanda och höll fortfarande armarna i kors, hon tänkte visst inte ge sig.
"Okej då, vi åker väl och badar imorgon." sa Ogge efter att han och Amanda hade stirrat på varandra en lång stund för att få den andra att ge med sig.
"Det ligger en sjö ganska nära mig som vi kan åka till imorgon." sa jag "Det brukar inte vara så mycket folk där heller."
"Det blir perfekt!" sa Felix och Ogge nickade instämmande.
"Då ses vi hos dig kl 11 imorgon." sa Amanda och Ogge stönade högt.
"Såå tidigt?!" sa han och lät riktigt plågad. Vi visste alla och Ogge hade väldigt märkliga sovvanor och somnade sent på nätterna och vaknade sent om mornarna.
"Jajamänsan, det är bara att du pallrar dig upp, annars väcker jag dig och det vill du väl inte efter vad som hände senaste gången jag gjorde det?" sa Amanda
Amandas telefon ringde och hindrade Ogge från att svara henne. Det var väldigt ensidiga svar som kom från Amanda under samtalet och när hon la på hade hon inte sagt annat än "ja" "mm" och "nej".
"Ogge vi måste hem, Mamma börjar med maten nu." Sa hon när hon lagt på.
Vi sa hej då och jag kände hur jag redan saknade henne.
Ett ganska kort kapitel men ska skriva ett till senare idag och ska försöka skriva det lite längre.
