storiesaboutthefooo.blogg.se

Vi avslutade kyssen och vi båda fick en röd ton på kinderna. 

"Så guys, hur länge har ni varit kissing buddies då?" frågade Felix oss och slängde sig på soffan. 

"Asså ehh..." varken jag eller Oscar visste vad vi skulle svara och det behövde vi inte eftersom en sköterska kom in i rummet med min frukost. Ogge kom precis när sköterskan lämnade rummet med frukost till honom, Felix och Oscar. Det var lite stel stämning i rummet eftersom Felix fråga fortfarande hängde i luften. Jag var glad över att Ogge inte sett kyssen det hade förmodligen varit ännu stelare stämning då. 

 

När vi ätit klart frukosten kom min läkare in i rummet och meddelade att jag fick åka hem nu. Jag fick med mig insulin som skulle räcka hela helgen. När han lämnade rummet tog jag mina kläder som låg på en stol i rummet och gick in på toan för att byta om. Det var kallt ute så Oscar gav mig sin hoodie så att jag inte skulle frysa. Jag log tacksamt mot honom och Felix hostade. Jag blängde på honom och mimade "säger du något dödar jag dig" till honom. Vi var tvugna att åka hiss för att komma ner till entren och när vi stod i hissen sa Felix:

"Jo asså, det kan vara så att jag kan ha skrivit att vi är på sjukhuset på twitter, så det kan vara fans utanför." Jag kunde inte hindra mig själv från att slå honom, deras fans utanför sjukhuset var det sista jag önskade just nu. 

"Amanda, det hjälper inte att du slår honom och Felix, det var jävligt dumt av dig." sa Ogge. "Men vi får hoppas på att de inte står utanför utan ger oss lite privacy." 

Vi nickade för att visa att vi höll med honom och när vi kom ner till entren såg vi hur fel han hade haft. Det stod en hel drös med tjejer utanför och när de fick syn på oss tryckte de sig mot fönstret. 

"Jaha, vad gör vi nu då för att inte skapa mer kaos." sa jag och kollade på killarna. 

"Vi ringer en taxi, vi går ut och pratar med fansen och när taxin kommer, går du ut." sa Oscar och vi andra höll med honom om att vi skulle göra så. Jag satte mig i en av sofforna som fanns i entren och ringde efter en taxi. Jag kunde höra hur tjejerna utanför skrek av glädje när killarna kom ut. Taxin skulle komma och 10 minuter ungefär och under tiden läste jag sms jag fått sen jag hamnade på sjukhuset. De flesta var från Clara och Ida som var supertaggade på att komma hit. Det var inte långt kvar nu och jag har saknat dem så mycket. Ett av smsen chockade mig. Det var från mitt ex, David. "Jag saknar dig." Jag himla med ögonen åt sms och raderade det. Jag tänker inte släppa in honom i mitt liv igen, aldrig igen. Det hade gått 8 minuter sen jag ringde efter taxin och jag gick ut eftersom att den skulle komma närsomhelst. När fansen fick syn på mig tystnade de eftersom de förstod att det var för min skull killarna var på sjukhuset eller så hade de sagt det till dem. Några blängde på mig eftersom jag hade Oscars tröja på mig och andra log nervöst mot mig. 

"Kan jag få ta en bild med dig?" hörde jag någon bakom mig säga.

"Va, pratar du med mig?" sa jag när jag vänt mig om, tjejen som hade frågat nickade ivrigt. "Eh, ja det kan du väl." svarade jag och kände mig lite nervös. Jag log in i kameran och hon tog en bild av oss två. 

"Tack så jättemycket! Du och Ogge är så himla lika varandra, dansar du också?" 

"Ja det gör jag faktiskt." svarade jag henne och sneglade över axeln för att kolla om taxin hade kommit än. Det hade den och killarna hade redan gått fram till den. 

"Amanda, kom nu! Vi måste åka!" ropade Ogge och jag sa hej då till tjejen jag hade tagit kort med. Det kändes verkligen absurt att någon ville ta kort med mig bara för att jag var Ogges syster. Men jag var ändå glad över det och att de hade så söta fans och inte bara sånna som vi hade träffat vid centralen. 

När jag vaknade kände jag inte igen mig men när jag kände slangen som satt fast i min arm förstod jag att jag var på sjukhuset. Jag kollade mig omkring i rummet och såg killarna sova i den lilla soffan som fanns i rummet. De låg huller om buller på varandra och jag antog att de hade däckat i väntat på att jag skulle somna. Jag förstod av jag hade hamnat på sjukhuset för att jag svimmat av att mitt blodsocker var för lågt. Det var inte första gången det hände. Det var ganska självklart att det här skulle hända i helgen eftersom att jag inte hade haft tillräckligt med insulin med mig eftersom jag hade planerat att komma hem igår kväll och inte på söndag kväll. Jag skämdes över att det här hade hänt, jag måste ha skrämt livet hur Oscar och Felix. Även hur Ogge men han var ju i alla fall bered på att det här kan hända om jag inte äter ordentligt och inte får i mig tillräckligt med insulin. Jag hade förstört hela helgen och den tid jag skulle fått spendera med Oscar är borta och jag vet inte när jag kommer få en sån chans igen. Jag kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre och jag somnade om igen. 

 

Amanda hade sovit från den stund vi kom till sjukhuset och hon hade fått dropp i armen för att få upp insulin nivån. Jag hade sagt till Felix och Oscar att de kunde åka hem och sova istället men de envisades med att stanna kvar. Oscar såg riktigt orolig ut medans Felix mest såg chockad ut, jag var rädd att han skulle svimma eftersom att han var så blek. Jag förstår honom, det är riktigt otäckt när det här händer och speciellt delen när man måste trycka in sprutan. Jag hade iakttagit Oscar och Amanda hela dagen och det var något mellan dem som inte riktigt att förklara. De verkade vara som magneter som drogs till varandra och de kollade på varandra med en väldigt speciell blick. Jag var glad för hennes skull, efter alla svin till killar hon träffat är hon verkligen värd en kille som Oscar. Men samtidigt kändes det jobbigt att det var just Oscar hon fattat tycke för eftersom det kan bli svårt med alla fans. Hon hade rätt i det hon sa tidigare, att en del av dem hatade henne för att hon var min syster och hänger med oss. Skulle de få reda på att hon och Oscar har ett förhållande kan det nog bli värre för henne. Jag skulle aldrig förlåta honom om han sårar Amanda på något sätt.

 

När jag vaknade nästa gång hade killarna redan vaknat och de satt i soffan och stirrade på mig. När de såg att jag var vaken rusade de fram till sängen och de frågade i mun på varandra hur jag mådde.

"Jag mår bra, lite hungrig bara." svarade jag och log trött emot dem. Ogge och Felix gick för att leta efter någon som kunde ge mig frukost. Oscar satte sig på stolen som stod brevid sängen och tog min hand. 

"Jag borde ha sagt något om min diabetes och att det här kan hända, jag måste ha skrämt livet ur dig och Felix." sa jag och kände lite dåligt samvete. 

"Jo, vi fick oss en rejäl chock. Felix tog det inte så bra, han spydde efter att ni åkt iväg med ambulansen." jag skrattade till, det är inte första gången det händer. Clara gjorde det första gången det här hände och hon blev också inlagd eftersom att hon svimmade hela tiden. Oscar kramade min hand hårdare och han lutade sig fram och kysste mig. 

"Ojsan, nu störde vi visst något." hörde jag en röst i dörren säga.

---

ASCAR-KYSS WOHO. Nästa kapitel kommer imorgon eftermiddag/kväll så kolla in igen då

Resten av tiden vi lagade maten bestod av en pinsam tystnad och det verkade som om ingen hade planer på att bryta den. Vi dukade på altanen eftersom det fortfarande var varmt ute. Ogge vakade över Amanda som en hök och han verkade väldigt orolig för henne, det kändes som om det var något som inte stod rätt till. När vi satte oss för att börja äta bröts den pinsamma tystnaden och alla var helt plötsligt väldigt ivriga på att prata. Vi bestämde att vi skulle se 21th jumpstreet sen eftersom vi hade sett filmen jag och Ogge ville se förut. Amanda var inte helt närvarande och sa inte heller så mycket. Hon petade mest bara i maten och det gav Ogge ett ännu mer oroligt uttryck. Det var verkligen något som inte stämde. 

"Amanda, är du okej? Du verkar lite off.." frågade Felix henne.

"Jag har bara lite ont i huvudet, har inte druckit så mycket vatten som jag borde ha gjort." Hon log snett mot oss och jag såg hur hennes hand skakade när hon tog sitt glas med cola. Hon märkte det också och ställde snabbt ned glaset igen. Hon knöt handen hårt som om det skulle få skakningarna att försvinna.

Efter en timma hade vi ätit klart och började plocka in maten. På Amandas tallrik låg halva hennes tacos kvar men hon hävdade att hon var mätt. Det verkade som om hon blev värre även fast hon försökte dölja det så gott hon bara kunde genom att skämta och prata en massa. Jag och Ogge erbjöd oss att ta det sista och ta med läsk och godis ner och Amanda och Felix gick in i vardagsrummet för att sätta på filmen så länge.

"Ogge, hur är det egentligen med Amanda? Hon åt knappt något och hennes händer skakar." frågade jag Ogge när vi blev ensamma i köket.

"Jag har lovat henne att inte säga något om det, men hon är inte helt okej just nu. Och jag är rädd att det kan bli värre om hon inte får i sig ordentligt med mat ikväll." Svarade han och såg verkligen sjukt orolig ut. 

"Vad är det du inte får berätta om?" Jag ville verkligen veta varför hon mådde som hon gjorde, för det är inte normalt att ha skakningar i händerna. 

"Hon berättar när hon känner att hon känner er ordentligt. Jag har lovat henne och jag förstår varför hon inte vill att jag berättar." 

Vi hörde hur något föll i marken inne i vardagrummet och hur Felix skriker. Ogge och jag stelnar till och rusar in i vardagsrummet. Vi möts av Amanda som ligger avsvimmad på golvet och Felix som försöker få henne att vakna genom att skaka hennes axlar. 

"Fort Oscar, Amandas väska som står i hallen." ropar Ogge till mig samtidigt som han rusar fram till henne. Jag skyndade mig ut i hallen för att hämta väskan och snabbt tillbaka in i vardagsrummet. "Det ligger en svart necessär liknade sak i väskan. Ta fram den och i den ligger en spruta som ser ut som en penna." Jag letade fram det han bad mig om och han tog den hur min hand så fort jag hittat den och han stack den i låret på Amanda. Jag såg nu hur tårar rann ner för hans kinder och hur hela hans kropp skakade. Jag kände mig svimfärdig och varken jag heller Felix visste vad vi skulle säga eller göra. 

"Ring en ambulans. Hon måste till sjukhuset. Säg att en tjej med diabetes har svimmat pga lågt blodsocker." sa han och Felix drog fram sin mobil och slog 112. Han upprepade vad Ogge hade sagt till personen som hade svarat på larmcentralen. Efter några minuter vaknade Amanda till men hon var helt borta och skakig i kroppen. 

"Förlåt" viskade hon och tog Ogges hand. Ambulansen kom efter bara några minuter och Ogge följde med henne i den och jag och Felix bestämde oss för att ta Felix moppe till sjukhuset om 20 minuter. Vi behövde båda lugna ner oss först och smälta vad som hänt. Felix som hade varit med Amanda när hon hade svimmat såg helt förstörd ut och det såg ut som om han skulle spy av chock snart. 

---

Sådär, äntligen ett nytt kapitel. Lite spännande eller vad säger ni? 

Kanske skriver ett till kapitel senare för har värsta skrivflowet just nu och det vore ju synd att inte ta vara på det!

Jag gick brevid Amanda hela vägen hem från Ica och våra händer snuddade ibland vid varandra. Jag hade lust att ta hennes hand men jag visste inte hur hon skulle reagera eller vad Ogge skulle tycka om att jag blir tillsammas med hans syster. Våra händer snuddade igen och hon kollade på mig och log stort. Jag log tillbaka mot henne och lusten att gå hand i hand med henne blev större. Jag kände mig inte längre orolig över att hon inte gillade mig eftersom att hon hade kysst mig tillbaka när jag kysste henne förut och hon hade haft sitt huvud mot min axel resten av filmen. Allt med henne kändes rätt och hennes närhet fick mig att må bra, som om hon vore min själsfrände. För jag har ju ändå fått känslor för henne löjligt fort och jag har aldrig känt såhär för någon annan förut och då har jag haft två ganska seriösa förhållanden. Hon är vad som definerar min drömtjej, det är ingen snack om den saken i alla fall. Hon skrattade åt något Felix sa och det fick mig att känna mig avundsjuk på något sätt, jag ville att hon ska skratta åt saker som jag säger till henne. Men samtidigt blev jag varm i hela kroppen när jag hörde hennes skratt. Hennes ögon glittrade alltid till när hon skrattade och det fick mig att glömma hur man håller upp sin egen kroppsvikt med benen. Det låter cheesy men jag drunkar varje gång jag kollar henne i ögonen.  Jag la märkte till att hennes fräknar hade blivit tydligare efter att par timmar i solen och att de hade blivit fler. 

Vi kom fram till mitt hus och precis när vi kommit innan för dörren gick Ogges påse sönder. Som tur var gick inget sönder utan vi behövde bara leta efter tomaterna som rullat ur sin påse åt olika håll. Vi hittade tomaterna snabbt och gick in köket med varorna och packade in det som skulle in i kylskåpet. Ett kurrande från en mage hördes.

"Magen säger att den är hungrig och att vi borde börja laga maten nu." Sa Amanda eftersom det var hennes mage som kurrade. "Men ni får börja utan mig för jag måste på toa." 

Jag hörde hur hon letade efter något i sin väska och Ogge såg orolig ut över något. Efter ett tag kom Amanda tillbaka från toan och hon och Ogge fick ögonkontakt. Jag såg hur hon mimade ett "Det är lungt." till honom. Han såg inte övertygad ut och jag undrade vad han skulle vara lung över. Jag, Ogge och Amanda skar grönsaker medans Felix stekte köttfärsen. Jag hörde hur Felix nynnade på en låt men kunde inte lista ut vilken det var. Men Amanda kunde tydligen det och hon började nynna ihop med Felix. Då kunde jag äntligen höra vilken det var, de nynnade på If i lose myself - One republic. Amanda började istället att sjunga högt och använda gurkan som låg på bordet som mikrofon. Hon hade verkligen en sjukt bra sångröst precis som Ogge. Amandas sång smittade av sig på oss andra. 

"Amanda, du borde verkligen vara med och göra en låt med oss. Din röst låter bra ihop med våra." sa Ogge när vi sjungit klart låten. 

"Vi har gått igenom det här tusen gånger, jag tänker inte." svarade hon och började skära gurkan som tidigare varit hennes mikrofon. "Bara att vara din syster har gjort att era fans hatar mig, tänk då hur det skulle bli om jag spelade in en låt med er." Hon kollade på mig när hon sa det sista och jag förstod att hon tänkte på hur det skulle bli med våra fans om jag blev tillsammans med henne. Våra fans är helt fantastiska men ibland kunde de bli lite avundsjuka på personer som träffar oss.

---

Skrivkrampen har börjat släppa lite och jag har funderat ut lite saker som ska hända i kommande kapitel. 

Uppdateringen kan bli såhär ibland med flera dagar på rad utan kapitel eftersom att jag jobbar på dagarna, tränar 4-5 gånger i veckan och umgås med kompisar. Hoppas ni har överseende med det :)

Kyssen avbröts av att båda ryckte till när Felix och Ogge skrek högt av skräck. Tydligen hade det hänt något läskigt på filmen som skämt dem båda. Jag och Oscar skrattade högt och de kollade förvånat på oss. 

"Ofta inte du blev rädd av det där Amanda?!" sa Ogge.

"Asså jag blundade." sa jag generat, jag kunde ju inte säga att jag kysst Oscar. 

"Aha, det förklarar ju varför inte du skrek." sa Ogge och kollade framåt på filmen igen. Oscar la armen runt mina axlar och jag lutade huvudet mot hans axel. Jag drog in doften av hans parfym och njöt av studen. Även fast vi inte känt varandra så länge kändes det inte konstigt att jag hade fått känslor för honom så snabbt, det kändes bara rätt. Även fast det kändes rätt borde vi nog ta det lungt, vi borde nog lära känna varandra mer innan vi blev tillsammans. Jag blundade hela slutet av filmen och med tanke på hur killarna skrek var det nog bra att jag gjorde det, annars hade jag nog inte kunnat sova på flera veckor. Precis i den stund som filmen var slut öppnades ytterdörren och Oscars föräldrar kom hem. Oscar gick ut till henne i köket för att fråga om det var okej om jag och Ogge sov här hela helgen. Vi kunde inte urskilja vad de sa utan det enda som hördes var mummel. Jag hoppades verkligen att hans mamma skulle låta oss sova här. 

Oscar kom in i sovrummet med ett stort leende. 

"Det är helt okej att ni sover här hela helgen. De ska åka till våran sommarstuga i Dalarna så vi kommer vara helt själva." sa han och en lättnad spred sig i kroppen. "Men vi måste dra till Ica och köpa mat och om vi vill ha något mer." Vi reste oss upp från där vi satt i vardagsrummet och tog på oss våra skor som stod i hallen. Oscars pappa kom ut i hallen för att hälsa på oss. Det syntes att Oscar hade ärvt mycket av hans gener för han var nästan en kopia av honom. På vägen till Ica hade vi en diskussion om vad vi skulle äta och vi kom fram till att vi skulle äta Tacos ikväll och grilla hamburgare imorgon kväll. När vi kom fram till ica så tog vi en kundvagn och började plocka ner det vi behövde i den. Vi plockade en stor påse med godis och Ogge la ner en påse chips och en påse ostbågar i vagnen också. Vi gick till kassan och betalade allt och delade upp varorna i fyra lika tunga påsar så vi skulle orka bära hem allt. Vi pratade om allt möjligt påvägen hem och jag kände mig ändå glad över att vi hade flyttat till Stockholm. Jag gillade Felix, Oscar och även Omar även fast vi inte hunnit träffas mer än i några timmar. Mest glad var jag över att jag träffat Oscar. 

---

Väldigt kort kapitel men har skrivkramp. Hur jag än försöker får jag inte till något men det här är bättre än inget. Ska försöka skriva ett längre och lite roligare kapitel imorgon :)

Kyssen varade inte mer än i någon sekund men mitt hjärta hann ändå göra tusen volter. 

"Åh herregud förlåt, jag vet inte vad som hände, gud det var inte meningen att kyssa dig." sa hon så snabbt att jag jag nästan inte kunde urskilja vad hon sa. Jag såg hur hennes kinder blev illröda. 

"Det är lungt, det var bara en kyss." sa jag och försökte verka oberörd även fast jag kände för att skrika högt och göra som mitt hjärta, göra tusentals volter. 

"Säkert? Jag vill inte att det ska bli stelt mellan oss så vi inte kan fortsätta träffas, för jag gillar att göra det." Sa hon och skruvade lite på sig. 

"Vi fortsätter bara bete oss som vanligt." sa jag och log mot henne. Jag hade en stor lust att kyssa henne men det hon sa gjorde att jag fick känslan av att hon ångrade sig och ville bara att vi skulle vara vänner. Jag får bara dölja mina känslor och hoppas på att de försvinner. För jag vill inte förstöra den vänskap vi har påbörjat. 

 

Kyssen med Oscar var den bästa kyss jag någonsin upplevt. Hans läppar var mjuka och passade ihop med mina. Det kändes som om det slog gnistor om oss även fast kyssen var så kort. Det han sa efter fick mig att ångra att jag gjorde det, men när vi stod så nära hade det känns så rätt och jag trodde att han kanske hade pyttelite känslor för mig. Men det var tydligen bara en kyss, som om det inte alls hade slagit gnistor om oss. Hade han verkligen inte känt något? Jag kände mig besviken och ledsen, men jag ville inte visa något och försökte spela lika oberöd som honom. När vi kom upp ur vattnet la vi oss på varsin sida och Felix och Ogge som låg och sola. Jag la mig brevid Felix och han frågade mig massor om Norrköping och mina kompisar där. Jag kunde inte låta bli att märka hur lik han var Clara i sättet och hur bra de skulle passa ihop. När klockan var två var alla vrålhungriga så vi gick tillbaka till Oscar för att laga mat. Oscar tittade knappt på mig och verkade försöka att gå så långt bort ifrån mig som det var möjligt. Var det här att bete sig som normalt? Om han fortsätter så här kommer vi inte kunna umgås mer och jag och Ogge som ska sova här hela helgen. Kommer han ignorera mig och bara prata med Ogge? Jag fick ont i magen och ångrade kyssen ännu mer. Vi kom fram till Oscar och bestämde oss för spagetti och köttbullar till lunch. Vi satt tysta runt köksbordet och väntade på att spagettin skulle koka klart. Det verkade som om stelheten mellan Oscar och mig hade smittat av sig på de andra. Alarmet Oscar hade satt för när pastan var klar ringde och han hällde av vattnet och han plockade ner tallrikar från ett skåp och glas från ett annat. Felix hade rest sig från stolen och plockade fram bestik och la dem på bänken brevid tallrikarna. 

"Det är bara att ni tar så mycket ni vill ha. Vi kan väl äta på altanen?" sa Oscar och bröt den långa tystnaden som pågått mellan oss. 

Vi andra nickade och vi började ta mat och tog med den ut. Maten fick Ogge och Felix att börja prata en massa igen men varken jag eller Oscar sa så mycket. Vi fick ögonkontakt ibland men han bröt den snabbt och det kändes som ett slag i magen. Varför hade jag varit så dum och kysst honom. Det var ju klart att han inte hade gillat det och kände sig besvärad över att jag hade gjort det. Han hade inga sådana känslor för mig och nu när jag hade kysst honom hade han väl förståt att jag gillade honom lite mer än som bara en vän. Jag kände för att gå och dränka mig i sjön. 

"Asså jag tror inte jag orkar vara ute så mycket mer i solen, kan vi kolla på film istället?" sa Ogge när vi ätit upp.

Vi tyckte alla att det var en bra ide och vi tog med oss våra tallrikar in och ställde ner dem i diskmaskinen. Vi gick in i vardagsrummet för att välja film. Det blev som vanligt en intensiv diskussion om vilken film vi skulle se, jag och Felix ville se komedin 21st jumpstreet medans Ogge och Oscar ville se skräckfilmen dead scilence. Felix och Ogge körde sten, sax, påse eftersom ingen av oss ville ge sig. Ogge vann och jag kunde inte låta bli att slå Felix riktigt hårt på armen, jag hatade verkligen skräckfilmer. Jag var så extremt lättskrämd och jag brukade drömma mardrömmar i evigheter efter jag sett en skräckfilm. Felix och Ogge tog varsin fåtölj och jag satte mig i soffan. Oscar satte på filmen och satte sig i soffan brevid mig men vi satt med ett väldigt stort mellanrum emellan oss. Jag hade hoppats på att han skulle sätta sig lite närmre i alla fall. Filmen började och det var det läskigaste jag varit med om i hela mitt liv. Efter bara några minuter hoppade jag till och det kändes som mitt hjärta stannade. Jag skrek till högt och killarna skrattade åt mig. 

"Amanda, så läskigt är det inte." sa Ogge och skrattade återigen åt mig. 

"Du vet hur rädd jag är och ändå väljer du läskigaste skräckfilmen du kan hitta." jag blängde på honom. 

Vi riktade fokus mot filmen igen och jag kunde se i ögonvrån hur Oscar flyttade närmre mig. Mitt hjärta slog ett extra slag när han satt så nära mig att våra lår snuddade vid varandra. 

"Du får hålla mig i handen om det blir läskigt." viskade han i mitt öra och jag kände hans varma andedräkt mot min kind. Jag greppade hans hand nästan på direkten eftersom det kom en läskig scen. Jag satte den andra handen framför ögonen, jag vågade verkligen inte kolla. Jag blundade nästan hela filmen och trots att jag hatar skräckfilmer njöt jag den här gången eftersom att jag fick hålla i Oscars hand. Jag kände hans andedräkt mot min kind igen. 

"Du kommer krossa min hand snart om du inte håller lite lösare." viskade han. Jag vände ansiktet mot honom och log och höll lite lösare i hans hand. Våra ansikten var bara få centimeter ifrån varandra igen. Den här gången var det han som kysste mig. Jag besvarade kyssen och fjärilarna i magen var helt galna. Hade han kanske känslor för mig ändå? 

---

Ännu en Ascar kyss. Båda verkar tvivla på vad den andra känner och ingen vill förstöra vänskapen de ha utvecklat på den korta tiden. 

Nästa kapitel kommer förmodligen imorgon!

När jag gick och la mig på kvällen var jag prirrig i hela kroppen och rastlös. Jag längtade till att få umgås med Amanda hela dagen imorgon och att få vara ifred från våra fans. Visst älskade jag när fans kom fram och ville ta bilder men ibland är det skönt att slippa allt sånt för en dag eller två och bara få vara lite privat. Det kommer säkert bli lättare att lära känna Amanda när vi bara är 4 stycken imorgon och det var något jag verkligen såg fram emot. Det lilla hon hade visat av sin personlighet fick mig att verkligen vilja lära känna henne mer för hon verkar vara den mest fantastiska tjejen på jorden. Jag somnade med ett leende på läpparna och med en känsla av att morgondagen skulle bli hur bra som helst. 

 

Jag vaknade kl 10 nästa morgon och jag tog på mig ett par badbyxor och ett linne. Jag gick ner i köket för att äta frukost. Mina föräldrar hade åkt till jobbet för flera timmar sen och på köksbordet låg en lapp. "Ha det bra idag gubben och glöm inte smörja in dig med solkräm och dricka mycket vatten. Kram mamma." Jag log medans jag läste lappen och hällde upp yoghurt i en skål. Jag bredde en macka och bar med mig frukosten ut på altanen. Jag kunde se sjön här ifrån och vattnet såg verkligen lockande ut. Trots att klockan bara var lite efter 10 så var det riktigt varmt ute, det kommer verkligen bli en grym dag idag. När jag ätit klart min frukost gick jag in för att ställa min skål i diskmaskinen och sedan till toaletten för att borsta tänderna. Jag struntade i att fixa håret eftersom jag ändå skulle bada, det fanns ingen mening med att göra det då. Jag letade fram en handduk jag kunde ha med mig idag och satte mig sedan i köket för att vänta på dem. Jag gick in på twitter och läste i genom min feed halvnoga. Jag FM och RTa några av mentionens jag fått och gick sedan in på instagram. Tiden gick extremt långtsamt och det kändes som om klockan aldrig skulle bli 11. 

 

5 i 11 kunde jag höra två röster utanför som bråkade och jag förstod att det var Ogge och Amanda. Jag öppnade dörren men de brydde sig inte om mig utan fortsatte att bråka om något. 

"Vad bråkar ni om?" frågade jag när de slutat skrika på varandra och gått över till att blänga på varandra. 

"Ogge glömde att ta med nycklar och våra föräldrar åker till vår sommarstuga över helgen och eftersom att vi inte har några nycklar kommer inte vi komma in i lägenheten." sa Amanda och fortsatte blänga på Ogge. 

"Men om inte du hade stressat så jävla dant hade jag ju kommit ihåg dem." svarade Ogge henne. 

"MEN OM DU HADE GÅTT UPP I TID HADE JAG INTE BEHÖVT STRESSA ALLT ÄR DITT FEL." skrek Amanda och började slå på Ogge med sin väska. Jag drog Amanda bort från Ogge och ställde mig emellan dem så Amanda inte skulle börja puckla på Ogge igen. 

"Ni kan sova här i helgen, jag tror inte mina föräldrar kommer ha något emot det." Inombords skrek jag av glädje, jag skulle få spendera HELA helgen i Amandas närhet, det kunde inte bli bättre. 

"Är det säkert? Är det verkligen okej för dig?" sa Amanda och hon började lugna ner sig. 

"Ja, helt säkert men jag kan prata med mamma och pappa när de kommer hem från jobbet." 

"Åh du är världens bästa." sa Amanda och kastade sig runt halsen på mig. Jag tappade nästan balansen eftersom att det var så oväntat. 

"Äh" svarade jag generat. 

 

Felix kom 20 minuter senare och vi började gå till badplatsen. Jag och Amanda gick så nära varandra att våra händer snuddade vid varandra ibland och hon kollade på mig och log stort. 

"Du anar inte hur tacksam jag är över att du låter oss sova hos dig i helgen." sa hon och la sin hand på min axel. 

"Vad är det jag hör, är det sleep over hos Enis i helgen?!" sa Felix. "Varför är inte jag bjuden?"

"Du bjöd precis in dig själv ganska odiskret." svarade jag honom. 

Vi kom fram till badplatsen och Amanda kastade väskan på marken och sparkade av sig sina skor och tog snabbt av sig sina shorts och sin tröja och började springa mot vattnet samtidigt som hon skrek "SISTEN I ÄR EN BAJSKORV!!!"

Jag sparkade av mig mina skor och slet snabbt av mig min tröja och började springa efter henne. Ogge och Felix gjorde det samma och vi sprang det snabbaste vi kunde för att försöka komma före Amanda ner i vattnet. Hon hade ett för stort försprång och nådde vattnet först av oss. Jag och killarna kom i nästan samtidigt och när vi kommit upp över vattenytan sa Amanda: Är det bara jag som känner doften av tre bajskorvar eller?" Hon rynkade på näsan och skrattade sedan högt åt sitt skämt. Hennes skratt var det finaste jag hört och hennes ögon glittrade av glädje och av solen som sken på henne. Efter att vi badat ett tag tyckte Felix och Ogge att det var för kallt i vattnet och gick upp, det var bara jag och Amanda kvar i vattnet. 

"Tycker fortfarande luktar lite bajs om det, man tycker ju att vattnet borde ha tagit bort lukten." sa honom och hade en busig uppsyn. Hennes ögon glittrade ännu mer och det syntes på hela henne hur rolig hon tyckte att hon var. Jag kunde inte låta bli att hålla med henne om det, hennes humor var ganska rolig ändå. 

"Jag kan komma närmre om du vill så du får känna doften lite bättre, du verkar ju gilla den eftersom du kommenterar den." sa jag och började simma mot henne. 

Hon försökte simma ifrån mig men jag var snabbare än henne och kom snabbt ifatt henne. Jag tog tag i hennes midja och drog henne till mig. hon skrattade och försökte ta sig ur mitt grepp. Jag släppte taget om henne och hon vände sig om och hennes ansikte hamnade bara några centimeter ifrån mitt. Hennes ögon kollade djupt in i mina och rätt som det var lutade hon sig framåt och kysste mig.

---

Ett långt kapitel och EN FREKING KYSS. Hur kommer det bli mellan dem nu när de ska sova hos Oscar hela helgen? Och såg Felix och Ogge vad som hände? 

Kör lite the fooo style, dvs hjälp me spread the word, och minst 5 kommentarer för att få nästa kapitel!

 

Jag är inte nöjd med den designen jag har just nu och jag är så dålig på det. Så jag undrar jag har någon läsare som skulle kunna tänka sig att göra en design åt mig och hjälpa mig att få in en header också?

Skriv till mig på KIK (evelineee) om ni skulle vilja hjälpa mig :)

---

Om ni inte själva kan, kan ni tipsa mig om någon ni känner som kan osv innan jag går loco och kastar datorn ut genom fönstret av frustation

Resten av kvällen låg jag i min säng och kollade på Gossip Girl. Jag la upp bilden jag tagit på killarna när vi åt glass. Jag fick flera kommentarer på bilden efter bara några minuter och i alla stod det "Va ofta du känner The Fooo???". Många av mina följare från Norrköping visste att jag och Ogge var syskon men inte att han var känd och andra visste inte om att han var min bror. Jag valde att inte svara på kommentarerna eftersom att jag hade en känsla av att det skulle leda till massa hat och avundsjuka. Jag övervägde att ta bort bilden för det var ju onödigt att riskera något. Vem visste att det skulle vara såhär svårt att vara syster till en kändis. Jag gick in på twitter och såg att jag hade blivit taggad i en av Oscars tweets. "Härlig dag med @FelixSandman @OscarMolander97 och @AmandaMolander." Jag valde att RTa den och läste igenom resten av mina mentions. Många undrade vem jag var och om jag och Ogge var syskon. Man tyckte ju att de borde fatta det själva med tanke på att vi heter samma efternamn. Jag hade fått många nya följare efter att Oscar taggat mig i tweeten och alla mina nya följare hette något med killarnas namn. Det kändes så absurt att så många tjejer var hopplöst förälskade i min bror. Jag kollade igenom killarnas profiler och om man går efter antalet följare var det ingen snack om saken att Oscar och Felix var de som populärast i gruppen. Jag var inte förvånad över att det fanns två favoriter i gruppen, det brukar alltid bli så i alla band. Lite synd eftersom alla gör ju lika stor del i gruppen. Det fick mig att komma på att jag inte följde Omar på twitter så jag sökte upp hans namn på twitter och började följa honom. Jag gick in på min profil och blev chockad när jag såg att mitt följarantal hade ökat med 50st sen jag kollade imorse. Jag såg att jag hade fått ett DM vilket gjorde mig ännu mer chockad, jag tror aldrig jag har fått ett DM under tiden jag har haft twitter. Det var ett DM från Oscar. Jag kunde inte låta bli att le. 

"Det var trevligt att hänga med dig idag." 

Jag läste meddelandet flera gånger för att kunna smälta det. Mitt leende blev större och mina händer skakade lite när jag skulle svara honom. 

"Det var trevligt att hänga med dig med :)"

Jag fick snabbt ett svar tillbaka.

"Kul att du valde att sluta vara så sur på oss och började vara trevlig mot oss istället" det kom ett fnysljud ur näsan på mig som skulle föreställa ett skratt.

"Var jag verkligen så hemsk mot er?"

"JA!" 

"Jag lovar att försöka fortsätta vara trevlig i fortsättningen."

"Bra"

Jag svarade inte på det utan låste mobilen och fortsatte kolla på Gossip Girl. Jag störde mig så mycket på allt Jenny gjorde i avsnittet att jag inte klarade av att kolla vidare. Jag gick in på Youtube och bestämde mig för att kolla på musikvideosarna killarna hade lagt upp där. När jag hade kollat klart på alla kunde jag inte låta bli att bli väldigt imponerad, de har verkligen utvecklats sen deras framträdande i globen för bara några månader sedan. Jag blev varm i hela kroppen varje gång Oscar kollade in i kameran och log. Om jag fortsätter att hänga med killarna finns det en stor risk att jag faller för Oscar, vilket kommer bli himla stelt eftersom han aldrig skulle falla för mig. Jag kom på att jag borde packa till imorgon och gick in i min garderob för att välja en bikini. Jag valde en neonrosa bikini och provade den. Färgen gjorde att jag såg brunare ut och mina bröst fick en fin form. Ändå kändes det jobbigt att stå framför spegeln i bara bikini. Jag vet att jag inte borde känna så jag har en fin kropp jag borde vara nöjd över. Clara säger att jag har en modellkropp och att jag är "the sexiest chick on the planet". Men hon överdriver alltid som vanligt. Jag grimaserade mot min egna spegelbild, tog av mig bikinin och satte på mig pyjamas istället. Jag la mig i sängen och satte på Gossip Girl igen, även fast jag inte kunde sluta störa mig på allt Jenny sa och gjorde. Jag längtade tills jag fick träffa Oscar och Felix imorgon igen, men jag längtade inte efter att visa mig i bikini inför dem.

---

Det går fort när man har kul, redan 10 kapitel skrivna. Stay tuned för imorgon kommer kapitel 11 och något kommer hända när de är och badar...

 

 

Jag kunde inte sluta snegla på Amanda i smyg. Hennes irritation över att vara tvungen att umgås med oss var som bortblåst. Hon log ofta och hade lätt till skratt. Hennes leende var det finaste jag sett, det fick hela hennes ansikte att lysa upp. Hennes sätt att leva sig in när hon berättade om något och sättet hon alltid drog handen genom håret på. Hon var perfekt. Hon märkte att jag kollade på henne och hennes ögon mötte mina för en sekund innan jag kollade bort. Generad över att ha blivit påkommen, jag kände att jag rodnade lite lätt och jag tittade ner i marken så ingen skulle märka det. Jag gick in på twitter för att fokusera på något annat än Amanda. Jag kollade igenom mina mentions och svarade på några av dem. Jag såg att Amanda hade följt mig tillbaka på twitter och jag kunde inte låta bli att le över det. Jag hörde hur de andra hade en diskussion om vad vi skulle göra imorgon, Felix och Ogge ville till Grönan medans Amanda ville åka och bada någonstans. 

"Men om ni åker till Grönan följer inte jag med och då blir ni ojämna vilket suger om man är på grönan." sa Amanda och la armarna i kors. 

"Jag håller med Amanda, jag tycker också vi ska åka och bada." sa jag och Amanda såg riktigt nöjd ut över att ha någon på sin sida. 

"Vill ni verkligen trängas på Grönan och svettas ihjäl när ni kan bada hela dagen och inte svettas överdrivet mycket och slippa stå i massa kö?" sa Amanda och höll fortfarande armarna i kors, hon tänkte visst inte ge sig. 

"Okej då, vi åker väl och badar imorgon." sa Ogge efter att han och Amanda hade stirrat på varandra en lång stund för att få den andra att ge med sig. 

"Det ligger en sjö ganska nära mig som vi kan åka till imorgon." sa jag "Det brukar inte vara så mycket folk där heller."

"Det blir perfekt!" sa Felix och Ogge nickade instämmande. 

"Då ses vi hos dig kl 11 imorgon." sa Amanda och Ogge stönade högt.

"Såå tidigt?!" sa han och lät riktigt plågad. Vi visste alla och Ogge hade väldigt märkliga sovvanor och somnade sent på nätterna och vaknade sent om mornarna. 

"Jajamänsan, det är bara att du pallrar dig upp, annars väcker jag dig och det vill du väl inte efter vad som hände senaste gången jag gjorde det?" sa Amanda 

Amandas telefon ringde och hindrade Ogge från att svara henne. Det var väldigt ensidiga svar som kom från Amanda under samtalet och när hon la på hade hon inte sagt annat än "ja" "mm" och "nej". 

"Ogge vi måste hem, Mamma börjar med maten nu." Sa hon när hon lagt på. 

Vi sa hej då och jag kände hur jag redan saknade henne. 

---

Ett ganska kort kapitel men ska skriva ett till senare idag och ska försöka skriva det lite längre. 

 Jag tog upp mobilen för att kolla ur länge jag hade väntat, 8 minuter, de borde komma när som helst. Solen sken i mitt ansikte och jag ångrade att jag inte hade tagit med mig några solglasögon imorse. Jag kunde höra röster på långt håll och när jag tittade åt det håll rösterna kom ifrån kunde jag se att det var Ogge, Oscar och Felix. Jag reste mig upp och borstade smutsen jag hade på mina jeansshorts. 

"För i helvete Amanda, spring aldrig ifrån mig sådär igen!" sa Ogge och kramade om mig hårt. Jag blev väldigt chockade över kramen eftersom att jag och Ogge inte hade kramats på flera år. 

"Jag lovar." sa jag och kramade honom tillbaka. "Men nu går vi och köper glass. Åt vilket håll ska vi?"

Vi började gå och stämningen mellan oss var lite stel. Det märktes på dem att de ville prata om vad som hänt tidigare men jag kände inte för att prata om det någonsin igen. Det hade varit just rädslan för alla fans och uppmärksamheten jag skulle få för att vara Ogges tvilling som hade fått mig att be Ogge att inte nämna det och hålla mig utanför hela grejen med The Fooo. 

"Hur känner du dig efter det som hände?" frågade Oscar. Han hade saktat in och hamnat jämsides med mig. 

"Det känns väl okej, är lite rädd för hur det kommer bli nu. Jag bad ju Ogge om att hålla mig hemlig för jag visste ju att det skulle bli sån kalabalik om era fans fick reda om mig." svarade jag och log lite mot honom. 

"Det kommer säkert inte bli så farligt som du tror." sa han och besvarade mitt leende. Leendet fick min kropp att bli helt galen och det kändes som om jag tappade förmågan att stå upp på benen, de hade förvandlats till spagetti. Jag försökte intala mig själv att det bara var en crush men min kropp påståd de motsatta. Jag kände ju honom knappt men ändå beter sig min kropp som om jag vore störtkär i honom. Vi gick i tystnad resten av vägen och vi sneglade bara på varandra ibland och båda log generat när vi sneglade på varandra samtidigt. Framför oss hade Ogge och Felix en högljud diskussion om Mc Donalds eller Burger King var godast. Jag och Oscar kollade på varandra och började skrattade åt deras diskussion. Det kändes bara att gå här med dem och jag kände mig faktiskt nästan glad. Kanske skulle Ogge låta mig hänga med dem ibland och min sommar skulle kanske inte bli så ensam och långtråkig ändå. 

 

Vi kom fram till glasskiosken och vi beställde varsin mjukglass. Vi satte oss ned på en bänk och åt våra glassar i tystnad. Jag kände ännu en gång att verkligen borde ha haft med mig mina solglasögon. Dels för att solen var så stark och dels för att jag ville kunna kolla på Oscar utan att det märktes. Kanske var det bara bra att jag inte hade tagit med dem ändå, jag ville ju ge bränsle till fjärilarna i magen och spagettibenen han på något sett lyckades ge mig. 

"Amanda, har du twitter?" frågade Felix mig. "Jag vill följa dig."

"Japp det har jag, amandamolander heter jag där." Eftersom att han satt brevid mig såg jag hur han gick in på twitterappen och sökte på mitt namn och tryckte på följknappen. Jag såg att Oscar satt med ögonen klistrade på sin mobilskräm så jag antog att han gjorde samma sak som Felix nyss hade gjort. När jag kollade twitter hade jag fått två nya följare, Felix och Oscar. Jag följde dem tillbaka och kollade igenom Oscars profil. 

"Killar sätt er brevid varandra, jag vill ta ett foto på er." sa jag och reste mig från bänken. Ogge suckade eftersom han vet hur galen jag är med att ta kort hela tiden. De satte sig brevid varandra på bänken och tittade in i kameran. 

"Jag måste säga att jag är mycket nöjd med er prestation, det måste vara alla era photoshoots som gjort er så bra att bli bra på kort. Kolla jag behövde bara ta ett kort." De skrattade åt min glädje över att ha fått ett bra kort så snabbt. 

---

Så, råkade publicera kapitelet innan jag ens hade börjat skriva så det är därför det varit ett kapitel utan text uppe ett litet tag. men nu är kapitel klart i alla fall. Lite långtråkigt och händelselöst men snart kommer det hända saker ska ni se!

När tåget kom in på perrongen så kramade Omar killarna och vinkade till mig. Han gick på sin vagn och bara några minuter senare rullade tåget ut från perrongen igen. Killarna kollade sorgset efter det och för en sekund trodde jag nästan att de skulle börja gråta. 

"Seså, ryck upp er nu. Ni träffar honom snart igen väl?" sa jag för att försöka muntra upp dem lite. 

"Ja, men det dröjer ju två veckor tills dess ju." sa Felix sorgset. 

"När man är ledsen ska man äta, kom så går vi och köper glass." Jag började gå mot utgången och killarna följde efter mig. När vi kom ut från TC så hörde vi hur någon skrek "KOLLA DÄR ÄR DEM!" och en stor grupp tjejer kom springandes mot oss. Tjejerna knuffades och jag hamnade utanför klumpen av människor. Tjejerna tog bilder med dem och de knuffade varandra för att vara den som var närmast killarna. Jag var tvungen att bita mig i tungan för att inte börja skratta, det såg så kul ut att se det från utsidan. Två tjejer hade lämnat klumpen och gått fram till mig. 

"Varför hänger du med killarna för? Liksom tror du att du äger dem eller något?" sa den ena tjejen. 

"Ogge är min tvillingbror. Jag blev tvingad av vår kära mamma att hänga med honom till studion idag." svarade jag och försökte hålla lunget. Något jag är väldigt dålig på. 

"Asså shit vem tror du att du är som ljuger för mig? Ogge har ingen tvillingsyster." sa den andra tjejen och den andra nickade instämmande. 

"Ogge är min tvillingbror och om du vill tro mig eller inte skiter jag fullständigt i." svarade jag henne snäsigt och började gå bort från henne men hon följde efter mig.

"Vi tror dig inte och jag tror inte att någon annan heller tror på din lögn om att du och Ogge skulle vara tvillingar. Han är ju snygg och du ser ju ut som om någon möblerat om ditt ansikte." sa dem och allt fler tjejer hade samlats runt oss för att se vad som hände. Jag hörde hur de viskade med varandra och jag gissade att de berättade om att jag påstod mig vara Ogges tvilling. Jag suckade åt dem vilket verkade provocera dem ännu mer och de slöts sig i en tightare ring kring mig. 

"Inte lika kaxig nu va när du har fler att ljuga för?" sa någon i ringen men jag kunde inte se vem det var som sa det.

"För sista gången jag ljuger inte!" jag kände hur jag automatiskt slöt höger handen, redo att slå mig ut ur ringen om det krävdes. En av tjejerna som jag pratade med innan alla andra kom, gick långsamt fram emot mig och hon såg lika redo ut som jag på att slåss.

"Hallå brudar, vad är det som pågår?" jag andades ut av lättnad när jag hörde Felix röst utanför ringen och jag såg hur alla tjejer flyttade på mig och jag såg det som min chans att ta mig ut från ringen. Jag började springa för att snabbtsnabbtsnabbt komma bort från dessa galna tjejer. Jag hörde hur Ogge ropade efter mig men jag fortsatte bara att springa. 

 

Jag såg hur fler och fler tjejer slöt sig i en ring kring Amanda. Det gjorde mig orolig och jag bad om ursäkt till tjejen jag just skulle ta ett kort med och gick bort till ringen. Oscar och Felix gjorde samma sak. Allt som hände sen gick så snabbt, Felix som frågade vad som pågick, ringen som öppnade sig och Amanda som sprang iväg från oss. 

"Inte så kaxig nu när killarna kom i närheten av henne och det inte fanns en chans att hon skulle kunna fortsätta ljuga för oss." Sa en av tjejerna i ringen. 

"Vad skulle Amanda ljuga om?" frågade jag.

"Hur vet du hennes namn?" frågade samma tjej som sa att Amanda ljög.

"För att hon är hans tvilling." svarade Felix henne. "Ogge du borde kanske ringa henne och kolla vart hon är, hon kan ju inte området så bra än väl?" Jag nickade och tog fram min mobil och slog in hennes nummer. Jag såg hur många av tjejerna skruvade på sig generat, hade de inte trott på Amanda när hon sa att hon var min tvilling? Var det därför de hade stängt in henne i ringen och fått henne att springa härifrån när hon fick chansen. Jag och Amanda är väldigt lika för att vara tvåäggstvillingar och olika kön, många av våra ansiktsdrag är lika och hade de bara tittat mer nogrant hade de sett att hon är min tvilling. Telefonsvararen gick på och jag pratade in ett meddelande. 

"Hon svarar inte, vi får leta efter henne." sa jag till killarna och vi började gå i riktningen hon hade sprungit. Några av våra fans började följa efter oss vilket gjorde mig irriterad. Jag älskar våra fans och allt de gör för oss men nu när de fått Amanda att springa iväg och förmodligen gå vilse så kände jag inte för att de skulle följa efter oss. 

"Asså tjejer, ni har gjort nog för idag. Vi letar efter Amanda i fred, gå iväg." vände jag mig om och sa. Några såg sura ut medan andra såg förstående ut. 

 

Jag sprang tills jag inte orkade mer och stannade och satte mig på marken och lutade ryggen mot en husvägg. Jag hade ingen aning om vart jag var och jag ville inte ringa Ogge. Jag tog fram min mobil för att hitta vart jag var och för att hitta bästa och snabbaste vägen hem. Jag suckade högt när jag såg att närmsta vägen hem var 7km lång. Att åak buss eller tunnelbana var ingen ide eftersom att jag förmodligen skulle komma ännu mer vilse då. Jag hade inget val, jag var tvungen att ringa Ogge. 

"VART ÄR DU?!?!?" skrek Ogge när jag ringde honom. 

"Jag vet inte, mellan massa lägenhetshus." svarade jag honom och gned mig på örat, det kändes som om jag fått tinitus för att han hade skrikit så högt. 

"Ser du något gatnamn? Det skulle underlätta lite i vårt sökande efter dig."

"Nääää, men använd hitta min Iphone, då ser du ju vart jag är väl?"

"Okej, stanna kvar i telefon medans jag kollar hur långt ifrån varandra vi är." 

Det var tyst en lång stund och sedan hörde ett brus i luren. 

"Vi är inte så långt ifrån dig, vi kommer om 10 minuter." sa Ogge och vi la på. 

Vi. Felix och Oscar hade tydligt följt med och letat efter mig. Jag kunde inte låta bli att le av tanken på Oscar. Hans blåa ögon, hans käklinje som var otroligt sexig och hans doft. Herregud vad är det för fel på mig, Oscar är den sista personen jag skulle kunna bli tillsammans med, Ogge skulle hata mig och så skulle alla deras fans säkert göra. De hatar mig ju redan för att jag är Ogges tvillingsyster. Dessutom har jag bara en liten crush på Oscar, inget mer, inga riktiga känslor. Jag måste bara skärpa mig och fokusera på annat än Oscar och inte spendera allt för mycket tid med honom så försvinner crushen nog snart.

---

Voila, kapitel 7 och ett ganska långt blev det med ett litet pyttedrama. Eftersom att ni kommenterar så fina saker och för att min statistik bara stiger och stiger kan jag nog få ihop ett till kapitel idag! 

Killarna gick ut från rummet vi satt i och in i studion för att börja spela in. Eftersom att det fanns ett stort fönster på väggen mellan rummet jag befann mig i och själva studiorummet så kunde jag hela tiden se vad de gjorde. Jag kunde även se hur en av killarna hela tiden sneglade på mig och det gjorde att jag störde mig enormt mycket på fönstret. Så himla ologiskt att sätta ett fönster på väggen det fyller ingen funktion förutom att det provocerar mig. Jag letade fram min mobil och mina hörlurar ur väskan och satte på en av mina spellistor på spotify. Jag började nynna på låten som spelades samtidigt som jag läste de bloggar jag följer slaviskt. Jag kunde inte låta bli att sucka högt av avundsjuka när jag läste om Kenzas planerade resa till Barcelona senare i sommar. Inte nog med att hon är hur snygg som helst, så har hon förmodligen en av världens finaste garderober, en galet snygg pojkvän och verkar kunna resa överallt hela tiden. Man kan kort och gott säga att jag önskar att det var jag som var Kenza. Jag läste några av mina kompisars bloggar och en våg av saknad slog emot mig. Jag önskar jag bodde kvar i Norrköping och också kunde och åka och bada med dem och grilla på kvällarna i någon park. Åh vad jag önskar att The Fooo aldrig hade bildats. Jag blängde på killarnas ryggtavlor genom fönstret och det gjorde att äntligen förstod dess funktion. 

 

Efter ungefär tre timmar var läsken och godiset jag köpt slut och som tur var blev killarna klara bara några minuter efter jag stoppat den sista godisbiten i munnen. 

"Vi måste åka till TC innan vi kan åka hem, vi ska vinka av Omar vid tåget." sa Ogge när de kom in i rummet jag satt i. Jag la märke till den stora resväskan som stod i ett hörn av rummet och antog att killen som stod vid den var Omar. Då hade en av killarna fått ett namn i alla fall. 

"Det är fullt med fans utanför och ni har inte tid att stanna och ta bilder så ni får gå  bakvägen idag." sa en man jag aldrig sett förut, jag antog att han är någon som jobbar på deras skivbolag, typ deras manager eller nått. Vi nickade och började gå genom byggnaden för att komma till baksidan. Ingen av oss sa ett ord på flera minuter utan vi sneglade bara på varandra i smyg. Det var killen jag suttit brevid i soffan som bröt tystnaden.

"Så Amanda, vilket gymnasium har du sökt då?" 

"Södra latin, dans." svarade jag honom.

"Men det har ju jag också gjort." sa den andra killen jag fortfarande inte visste namnet på. Jag bad tyst för mig själv till gud att han snälla inte skulle placera oss i samma klass. 

"Okej" svarade jag ointresserat. Herregud kan vi bara komma ut härifrån snart så jag slipper umgås mer mer dessa personer. 

"Vi har ju inte presenteras oss för dig än ju, jag heter felix." sa soffkillen. 

"Jag är Oscar och killen med resväskan är Omar." sa killen jag haft oturen att träffa i köket hela tiden. 

"Okej." svarade jag ointresserat igen.

"Du är inte så glad över att vara här med oss va?" frågade Oscar. 

"Jag är inte särskilt glad över er existens faktiskt." sa jag och blängde på honom. Med den meningen dödade konversationen. Ingen sa något mer på hela vägen och jag antog att det jag sa sårade dem ganska mycket. Jag var ju faktiskt ganska brutal emot dem. 

"Asså grabbar förlåt. Jag menade inte riktigt så egentligen. Det var taskigt sagt att av mig." sa jag när vi stod och väntade på att Omars tåg skulle komma. 

Oscar stod nära mig och jag kunde se hur kan mungipor gled upp och det gjorde även de andras. 

"Jag tror det är det snällaste du sagt till mig på månader." sa Ogge och gav mig ett stort leende. "Skönt att den vanliga glada Amanda börjar komma tillbaka." Jag räckte ut tungan till honom och han gjorde likadant tillbaka. Vissa saker mellan oss ändrades visst inte oavsett hur gamla vi är. 

Oscar stod nära mig, så nära att våra armar precis nuddade vid varandra. Beröringen fick fjärilarna i magen att bli helt galna och det kändes som en elektrisk stöt gick genom kroppen på mig. Herregud vad är det för fel på mig, Oscar är den sista personen jag skulle kunna tänka mig att bli kär i och ändå håller fjärilarna i magen på såhär?

---

Blir så himla glad av era fina kommentarer och över att min statistik bara stiger för varje dag. Kanske skriver ett till kapitel ikväll annars ska jag skriva ett extra långt imorgon och kanske kan det innehålla lite drama?

 

Nästa dag så vaknade jag vid kl 8 och jag kände att jag var för pigg för att kunna somna om. Jag bestämde mig för att ta en springtur och passa på att "lära känna" området lite bättre. Jag hade ju inte varit ute någonting här i Stockholm. Jag tog på mig ett par löparshorts och ett tunnt linne och letade fram mina skor ur kartongen med skor som stod i hallen. Jag satte på min träningsspellista på spotify, tog på mig mina hörlurar och började springa ner för trapporna och ut på gatan. 

 

Springturen tog längre tid än väntat eftersom att jag sprungit vilse flera gånger och det var med stor lättnat jag knappade in vår portkod och sprang uppför trapporna till våning 4. Jag var så törstig och uttorkad när jag kom hem att jag inte brydde mig om att ta av mig skorna utan gick raka vägen till köket för att dricka vatten. Ogge satt och åt frukost när jag kom in i köket och hans ögon var fastklistrade på mobilskärmen. 

 

"Många kärleksförklaringar att läsa idag eller?" sa jag efter att jag hällt i mig flera glas med vatten. 

"mm" svarade han utan att släppa blicken från mobilskärmen.

"Vart har du ditt crew då?" sa jag och satte mig mitt emot honom vid köksbordet. 

"mm" svarade han igen. 

Jag tog mobilen ur hans hand och frågade samma fråga igen.

"De är väl hemma vad vet jag. Ge mig den där nu." sa han samtidigt som han sträckte sig över bordet för att försöka nå den. "Varför bryr du dig ens, du hatar ju dem?" 

"Oscarpojken, hata är ett starkt ord och det är fel ord. Jag önskar bara att de aldrig hade fötts och det är en stor skillnad." Svarade jag med ett leende och räckte honom hans mobil. 

Han blängde på mig och jag fortsatte att le stort mot honom. Gud, jag kommer aldrig tröttna på att reta honom och få honom arg. 

Efter att ha suttit och lett mot honom ett tag så gick jag in i badrummet för att duscha. Jag slängde mina svettiga kläder i tvättkorgen och gick in i duschen. Även fast jag var varm och svettig så drog jag upp värmen på vattnet. Det finns inget bättre än en varm dusch efter att man har sprungit. Jag tvättade håret lite snabbt och sköljde ur det och kramade ur vattnet ur håret innan jag gick ut ur duschen. Jag gick in i mitt rum och tog på mig ett par mjukisshorts och en tunn långärmad tröja. Jag borstade igenom håret noga och jag konstaterade att det hade blivit väldigt långt den senaste tiden. Jag granskade mitt ansikte i spegeln, jag och Ogge är ganska lika till utseendet men det är några saker som skiljer oss åt. Jag har ljust blond hår och blåa ögon, tillskillnad från honom som är brunhårig och brunögd. Jag har även hela nästan och lite av kinderna täckta av massa små fräknar. Jag vred och vände på mitt ansikte ett tag innan jag tröttnade på att se mig själv. Jag slängde mig på sängen för att läsa sms jag fått och kolla om det hänt något på twitter. Efter ett tag knackade det på dörren och Ogge stack in huvudet.

 

"Mamma vill att du följer med mig till studion idag." Han lät lika glad som jag kände mig över mammas krav på oss och jag suckade och reste mig motvilligt ur sängen. Det fanns ingen chans att vi skulle kunna ta oss ur den här situationen så det var bara för mig att följa med.

"Jag ska bara byta till ett par shorts." Jag suckade igen och drog på mig shortsen jag hade haft igår och gick ut i hallen där Ogge väntade på mig. Jag tog mig mina vita converse och stoppade ner mina nycklar och plånbok som låg på bänken i hallen i min väska. Vi gick i tystnad mot tunnelbanan och vi satt helt tysta hela resan till deras studio. Det enda vi sa till varandra var när han frågade om jag ville köpa något på 7eleven innan vi gick in till studion. 

 

Vi satt en soffa i studion och väntade på att Ogge skulle komma. Han var 10 minuter sen nu och det var väldigt olikt honom. 

"Vi kanske ska ringa och fråga vart han är? Det kanske har hänt något?" sa Omar och jag och Oscar nickade instämmande. Precis när Omar tar fram mobilen för att ringa honom öppnas dörren och han kommer in tätt följd av en blond tjej som jag kände igen som hans syrra. 

"Hoppas det är okej att Amanda följde med, mamma tvingade mig att ta med henne." sa han och himlade med ögonen. Amanda såg lika missnöjd ut som Ogge över situationen och nu när de stod brevid varandra såg man hur lika de är. Oscar måste ha sett samma sak för han sa "Är ni tvillingar eller bara väldigt lika syskon?" 

"Vi är tvillingar, jag är 3 minuter äldre." svarade Amanda och slog sig ner brevid mig i soffan. Jag kunde känna doften av hennes parfym eller schampoo när hon satte sig ner. Det doftade svagt av någon slags blomma. På nära håll kunde man se att hennes näsa och kinder var täckta av små fräknar. Hon märkte att jag kollade på henne för hon kollade på mig och fäste sin blick i min och jag skruvade på mig. Generad över att ha blivit påkommen att ha kollat på henne. 

"Vad väntar ni på? Ska ni inte börja med vad ni nu ska göra?" sa hon och kollade undrande på oss. "Jag orkar inte sitta här hela dagen."

---

Tredje kapitlet för idag och det får bli det sista. Hoppas ni tyckte om det och gillar mitt upplägg om att de inte blir kära i varandra direkt osv. Gillar det lite bättre när det blir utdraget och oförutsägbart. Vet knappts ens själv vad som ska hända..

Men ni får som sagt jättejättejättegärna hjälpa mig att sprida bloggen! Skulle betyda så mycket för mig. 

 

Eftersom att killarna hade gått för att köpa glass var jag själv i lägenheten. Mamma och pappa var på Ikea för att köpa något, kommer inte ihåg vad de sa. Eller jag brydde mig inte om vad de skulle köpa. Jag kopplade in min Iphone i mina högtalare och satte på Justin Bieber. Jag höjde volymen och tog min hårborste som låg på mitt nattduksbord och använde den som mikrofon. Det var inte bara Oscar som hade fötts med sång- och dansgener, jag hade dem också. När vi var små så brukade vi skapa olika koreografier ihop till våra favoritlåtar och uppträda för mamma och pappa. Vi har säkert 100 stycken videonband filmade med våra uppträdanden. Efter att ha dansat till fem låtar blev jag helt slut i kroppen och var tvungen att lägga mig sängen för att hämta andan ett tag. När jag hade fått tillbaka en normal andhämtning igen så gick jag ut i köket för att dricka vatten. Jag nynnade på låten som spelades just nu, Fall, som är min absoluta favoritlåt med Justin. Jag drack 3 glas med vatten på raken och satte mig sedan vid köksbordet för att kolla twitter på ipaden som låg där. 

 

"Så bra sångröst är tydligen något som är vanligt i den här familjen." sa en röst. Jag hade tydligen börjat sjunga högt utan att jag märkt det och jag hade inte heller märkt att killarna var tillbaka från Ica. Jag tittade upp för att se vem det var som pratade med mig. När jag såg vem det var tittade jag ner på skärmen igen och fortsatte läsa mitt twitterflöde. Jag kände inte för att prata med honom, vi har haft en tillräckligt lång konversation för idag. 

"Oscar kommer du med skedarna eller????" hörde jag Ogge ropa från sitt rum.

"Jag märker att du är Ogges slav, det här är ju andra gången idag du lyder hans köksorder." sa jag till honom medan han letade efter lådan bestiken finns i. Jag såg hur hans ansikte fick en röd nyans och på hela hans kroppspråk att han blev väldigt generad. "Eller finns det en annan orsak, kanske hoppades du på att stöta på någon i köket?" Han blev ännu rödare i ansiktet och jag kunde höra honom dra en djup suck av lättnad när han äntligen hittade rätt låda. Han tog 4 skedar och skyndade sig sedan ut ur köket. Jag tog med mig ipaden in på mitt rum för att slippa träffa någon annan av killarna. Jag satte mig i sängen och sänkte volymen på högtalarna och smsade Clara för att fråga om hon ville facetime:a. Hon svarade inte ens på mitt sms utan ringde upp mig direkt. 

 

"AMANDA ÅH VAD JAG SAKNAR DIG" skrek hon så fort jag svarat

"Saknar dig med älskling, men kan du snälla sakna mig med en lägre ljudvolym tack" 

Vi brast ut i skratt för detta var så typiskt våra samtal. Clara som vrålar fram en hälsningsfras och jag som ber henne prata tystare. 

"Hur är det i Stockholm då, sett några snygga killar jag kan bli kär i när jag kommer och hälsar på dig?" frågade hon mig när vårat skrattanfall avtagit. 

Jag kände hur jag blev varm i ansiktet och att kinderna blev röda. 

"Åh du har hittat en snygging till själv" sa hon och hennes ögon spärrades upp. "Berätta allt om honom."

"Haha, det är inte ens något." sa jag. "Har inte träffat några andra personer än min familj och medlemarna i Ogges boyband." Jag himla med ögonen när jag sa det sista så hon skulle förstå att jag avskydde dem. 

"Men det är ju en som är dösnygg i bandet ju, den andra killen som heter Oscar." 

"Vet inte ens vem som är vem."

Resten av samtalet bestod av att bestämma när Clara och Ida, min andra bästa vän, skulle komma och hälsa på mig. Vi hittade tillslut ett datum som passade alla och deras tågbiljetter är köpta. Längtar så mycket tills de kommer hit, saknar dem så jag snart går sönder även fast jag bara har varit ifrån dem i en dag..

Jag åt min frukost i sängen och tittade ut genom mitt fönster. Jag hade fått utsikt över riddarfjärden och jag kunde inte låta bli att tycka att Stockholm kunde vara riktigt fint ändå. Det kanske inte var så illa att bo här ändå. När jag hade ätit klart min frukost så bestämde jag mig för att det nog var bäst att byta om innan jag gick ut med min disk om de skulle sitta kvar i köket. Jag gick in i min garderob och jag kände att det var ett bra beslut att packa upp alla kläder igår kväll. Jag såg även mina redan väldigt många klädesplagg såg löjligt få ut i den här stora garderoben och att jag kunde behöva en eller fem shoppingtur för att kunna fylla ut den lite mer. Eftersom att det var varmt ute idag valde jag ett par svarta jeansshorts och ett tunt vitt linne.

Killarna hade som tur var lämnat köket och gått in på Ogges rum så jag slapp träffa dem igen. Jag gick ut i köket med min disk och för att hämta glassen jag visste att mamma hade köpt igår kväll. Jag hörde hur någon kom in i köket medans jag letade efter min glass.

 

"Hej" sa en röst jag aldrig hört innan.

Jag vände mig långsamt om och såg att den okända rösten tillhörde en av Ogges kompisar. 

"Hej" svarade jag kyligt och började leta efter glassen igen, vart hade mamma lagt den egentligen. 

"Om du hittar en ben and jerry's glass där inne får du gärna ge den till mig, det är den jag kom hit för." sa han 

"Jag skulle inte tro det, den glassen är MIN!" svarade jag ännu kyligare. Herregud vad jag störde mig på den här killen, kan han bara lämna köket eller? Jag kunde höra hur han öppnade munnen för att säga något men stängde den igen. Jag hittade äntligen glassen och jag smälde igen dörren till frysen efter mig och tog en sked från en av kökslådorna. Jag blängde på honom när jag gick förbi honom och stängde sedan dörren till mitt rum hårt efter mig. Det var något med honom som bara fick mig att bli så irriterad. Han verkade vara en sån kille som bara behövde le lite charmig och så får han allt han vill serverat på ett silverfat. Jag öppnade glassburken och tog en stor sked glass och det fick jag att känna mig lite gladare för stunden. 

 

När jag kom in i köket för att hämta glassen stod Ogges syrra och letade efter något i frysen. Hon brydde sig inte om mina försök att vara artig utan svarade väldigt kyligt och slog och slängde med saker. Det märktes att hon inte gillade min närvaro särskilt mycket och hade säkert kunna ha bett mig att gå om det inte hade varit för att hon hade hittat vad hon letade efter. Hon blängde på mig när hon lämnade köket och det var något i den blicken som gjorde att något tändes inom mig. Trots den arga uppsynen var hon den vackraste tjej jag hade sett och att hon visade så lite intresse för mig gjorde att jag blev ännu mer intresserad av henne. 

"Men vafan Oscar, vart är glassen?" sa killarna i kör när jag kom tillbaka in på Ogges rum. 

"Amanda, hon heter väl så din syrra, hon tog glassen före mig." Ogge reste sig ur sängen innan jag hann prata till punkt och vi kunde höra hur han och Amanda började bråka på andra sidan väggen. En hel del svordommar hördes och efter en stund kom Ogge tillbaka tomhänt. 

"Kom grabbar, vi får åka och köpa vår egna glass." 

Amandas dörr var öppen när vi passerade den och jag kunde inte låta bli att titta in.  Tydligen satt hon och kollade på oss när vi gick förbi och våra ögon möttes för några sekunder men det kändes som flera minuter. Hon bröt ögonkontakten och kollade istället ut genom fönstret. 

 

Jag satt på sängen och kände mig extremt nöjd över att ha vunnit ännu ett bråk. Jag såg hur de gick förbi mitt rum eftersom Ogge inte hade stängt dörren efter sig. Att se dem vara tvungna att åka till ica och betala sin egna glass gjorde mig ännu nöjdare. När killen jag träffat i köket gick förbi kollade han i mitt rum och fick ögonkontakt. Jag kände hur irritationen inom mig växte igen samtidigt som jag fick fjärilar i magen för han overkligt snygg. Det var något med hans blick som gjorde fjärilarna i magen helt galna och de flög hit och dit. Sen mindes jag att han är en orsakerna till att jag är här och jag bröt ögonkontakten och kollade ut genom fönstret istället. Fjärilarna lugnade ner sig och gick tillbaka till att sova igen och jag hoppades att de skulle fortsätta med det för all framtid.

---

Oh lala verkar som att Oscar har börjat falla pladask för Amanda.

Ni får himla gärna sprida min blogg om ni gillar den, tell your foooerfriends om ni tror de också skulle gilla den. Kanske kommer ett kapitel till senare eller så kommer det ett imorgon.

 

När jag vaknade kl 6 på morgonen eftersom att jag tydligen att glömt att dra ner rullgardinen innan jag somnade. Jag märkte att jag inte heller hade tagit av mig mina kläder eller lagt mig under täcket, jag måste somnat innan jag ens hann märka att jag var trött. Jag gick upp och drog ner min rullgardin och tog av mig kläderna och bytte till min flera storlekar förstora sovtröja istället. Jag somnade om så fort jag lagt mig i sängen igen och vaknade inte förrän mamma knackade på min dörr. "Amanda, du kan inte sova bort hela sommaren och du har en massa du ska packa upp i ditt rum."

Jag drog täcket över huvudet och muttrade, jag kände verkligen för att sova bort hela sommarlovet för att slippa månader av ensamhet och tvingas hänga med mina föräldrar hela sommaren. Eller ännu värre, bli tvingad av mamma att hänga med Ogge och hans band. Jag muttrade fram några svordommar under täcket innan jag reste mig ur sängen för att äta frukost. Jag hörde flera röster men antog att det bara var min familj som hade en diskussion om något och brydde mig därför inte om att ta på mig något mer än min tröja jag sov i. Något jag önskar jag hade gjort, för i köket satt inte min familj och åt frukost utan det var Ogge och tre okända killar. Vi stirrade på varandra i något som kändes som flera år men som egentligen bara var en sekund. Ingen av oss sa ett ord till varandra och jag kunde känna hur deras blickar brände på min rygg medans jag gjorde i ordning min frukost. Jag tror aldrig att tiden har gått så långsamt i hela mitt liv och jag har aldrig blivit så lättad av att lämna ett rum förut.

 

Killarna blev inte riktigt sig själv efter att Amanda hämtat sin frukost, de blev liksom tysta. Något som de aldrig är annars. 

 

"Såå, det där var alltså din syrra?" sa Oscar och bröt den långa pinsamma tystnaden mellan oss.

"Japp" svarade utan att titta upp från mobilskärmen.

"Varför har du aldrig nämnt att du har en syrra förut?" frågade Felix.

"Ni har inte frågat mig om jag har en syster." Jag tittade fortfarande ner i mobilskärmen.

"Man säger något om man har en snygg syrra, det är en oskriven kompisregel." sa Oscar och Felix och Omar nickade instämmande. 

Jag himla med ögonen åt dem och fortsatte att kolla ner i mobilskärmen. Jag hade aldrig nämnt min tvillingsyster för killarna förut av just den här anledningen, att någon av dem skulle bli intresserade av henne och jag skulle inte kunna acceptera det. Men med tanke på hur anti Amanda har varit hela flytten och The Fooo tror jag inte det finns någon risk att hon skulle visa något intresse tillbaka.

---

Woho, kapitel två. Ska försöka få med flera perspektiv men det kommer ju givetvist vara mest ur Amandas perspektiv. 

Och vad tror ni, kommer någon av killarna falla för Amanda och kommer Amanda falla för någon av dem?

Jag hörde hur mamma skrek till av glädje när vi kom in i stockholm och kunde se Globen på vår högra sida. Jag himla med ögonen åt henne bakom solglasögonen och suckade högljutt så de skulle förstå att jag fortfarande inte var glad över flytten. Ogge satt och hoppade upp och ner i sätet brevid mig och jag antog att det var för att han snart skulle få träffa sina älskade bandkompisar igen, som jag fortfarande inte orkat lära mig namnen på. Jag suckade ännu en gång och högre den här gången. Vi fastnade givetvist i köer och det tog säkert en timma längre tid än vad det skulle tagit utan köerna för att komma fram till vårat nya hem. 

 

När vi kom fram hade flyttgubbarna fått in alla våra möbler och övriga saker vi valt att skicka med dem så vi behövde bara packa in det vi hade med oss i bilen. Vi åkte upp med hissen till vår nya lägenhet som låg högst upp i huset. Jag kan inte förneka att lägenheten vi har köpt är riktigt fin och att mitt nya rum med en walk in closet är varje tjejsdröm. Jag bar in mina saker på mitt rum och la mig på sängen. Att packa upp fick vänta, jag lär ju ha hela sommarlovet till det ändå. Jag skickade sms till mina bästa vänner från Norrköping och hoppades på lite kärlek och medlidande från dem. När jag inte fick något svar av dem på fem minuter gav jag upp väntandet och började packa upp ändå. Ogges rum ligger vägg i vägg med mitt och jag kunde höra hur han pratade i telefon med någon. Säkert någon av de där löjliga killarna i hans band tänkte jag och hoppades av hela mitt hjärta att jag aldrig skulle behöva träffa någon av dem, de är ju orsaken till att jag hamnat här...

---

Det kommer kanske bli ganska korta kapitell nu i början innan allt verkligen kommer igång och det kommer finnas massa att bygga på men hoppas det är okej

 

 

Jag satt i bilen och tittade ut genom bilrutan. Jag kollade klockan på min mobil och såg att vi hade åkt bil i snart 3 timmar. Även fast det mesta av våra ägodelar hade blivit körda till vårat nya hem i Stockholm var bilen ändå helt proppfull. Något jag var delvis tacksam för eftersom att det gjorde att jag inte kunde se min mamma och bror som var väldigt extalserade över flytten till Stockholm. Pappa var lite motvillig till flytten men ju närmre Stockholm vi kom desto gladare blev han. Jag hade inte varit såhär motvillig till flytten om det inte var för att det var på min brors villkor vi flyttade. Bara för att han blivit känd på något sätt och varit förband till Justin Bieber. Han kunde väl pendla som han andra killen gör? Men nej, vi skulle absolut flytta och starta ett nytt liv i Stockholm så fort jag och Ogge hade gått ut nian. Jag höjde volymen på musiken för att slippa höra min familjs prat. Hur skulle jag överleva den här sommaren utan att känna en enda människa här i Stockholm..

---

En liten början på vad jag hoppas blir en lång novell. Första kapitlett kommer senare ikväll förhoppningsvis annars så kommer det imorgon. 

Det här är den andra novellen jag skriver, har tidigare skrivit en novell om One direction och den hittar ni här om vi skulle vilja läsa den så länge :)