storiesaboutthefooo.blogg.se

Killarna gick ut från rummet vi satt i och in i studion för att börja spela in. Eftersom att det fanns ett stort fönster på väggen mellan rummet jag befann mig i och själva studiorummet så kunde jag hela tiden se vad de gjorde. Jag kunde även se hur en av killarna hela tiden sneglade på mig och det gjorde att jag störde mig enormt mycket på fönstret. Så himla ologiskt att sätta ett fönster på väggen det fyller ingen funktion förutom att det provocerar mig. Jag letade fram min mobil och mina hörlurar ur väskan och satte på en av mina spellistor på spotify. Jag började nynna på låten som spelades samtidigt som jag läste de bloggar jag följer slaviskt. Jag kunde inte låta bli att sucka högt av avundsjuka när jag läste om Kenzas planerade resa till Barcelona senare i sommar. Inte nog med att hon är hur snygg som helst, så har hon förmodligen en av världens finaste garderober, en galet snygg pojkvän och verkar kunna resa överallt hela tiden. Man kan kort och gott säga att jag önskar att det var jag som var Kenza. Jag läste några av mina kompisars bloggar och en våg av saknad slog emot mig. Jag önskar jag bodde kvar i Norrköping och också kunde och åka och bada med dem och grilla på kvällarna i någon park. Åh vad jag önskar att The Fooo aldrig hade bildats. Jag blängde på killarnas ryggtavlor genom fönstret och det gjorde att äntligen förstod dess funktion. 

 

Efter ungefär tre timmar var läsken och godiset jag köpt slut och som tur var blev killarna klara bara några minuter efter jag stoppat den sista godisbiten i munnen. 

"Vi måste åka till TC innan vi kan åka hem, vi ska vinka av Omar vid tåget." sa Ogge när de kom in i rummet jag satt i. Jag la märke till den stora resväskan som stod i ett hörn av rummet och antog att killen som stod vid den var Omar. Då hade en av killarna fått ett namn i alla fall. 

"Det är fullt med fans utanför och ni har inte tid att stanna och ta bilder så ni får gå  bakvägen idag." sa en man jag aldrig sett förut, jag antog att han är någon som jobbar på deras skivbolag, typ deras manager eller nått. Vi nickade och började gå genom byggnaden för att komma till baksidan. Ingen av oss sa ett ord på flera minuter utan vi sneglade bara på varandra i smyg. Det var killen jag suttit brevid i soffan som bröt tystnaden.

"Så Amanda, vilket gymnasium har du sökt då?" 

"Södra latin, dans." svarade jag honom.

"Men det har ju jag också gjort." sa den andra killen jag fortfarande inte visste namnet på. Jag bad tyst för mig själv till gud att han snälla inte skulle placera oss i samma klass. 

"Okej" svarade jag ointresserat. Herregud kan vi bara komma ut härifrån snart så jag slipper umgås mer mer dessa personer. 

"Vi har ju inte presenteras oss för dig än ju, jag heter felix." sa soffkillen. 

"Jag är Oscar och killen med resväskan är Omar." sa killen jag haft oturen att träffa i köket hela tiden. 

"Okej." svarade jag ointresserat igen.

"Du är inte så glad över att vara här med oss va?" frågade Oscar. 

"Jag är inte särskilt glad över er existens faktiskt." sa jag och blängde på honom. Med den meningen dödade konversationen. Ingen sa något mer på hela vägen och jag antog att det jag sa sårade dem ganska mycket. Jag var ju faktiskt ganska brutal emot dem. 

"Asså grabbar förlåt. Jag menade inte riktigt så egentligen. Det var taskigt sagt att av mig." sa jag när vi stod och väntade på att Omars tåg skulle komma. 

Oscar stod nära mig och jag kunde se hur kan mungipor gled upp och det gjorde även de andras. 

"Jag tror det är det snällaste du sagt till mig på månader." sa Ogge och gav mig ett stort leende. "Skönt att den vanliga glada Amanda börjar komma tillbaka." Jag räckte ut tungan till honom och han gjorde likadant tillbaka. Vissa saker mellan oss ändrades visst inte oavsett hur gamla vi är. 

Oscar stod nära mig, så nära att våra armar precis nuddade vid varandra. Beröringen fick fjärilarna i magen att bli helt galna och det kändes som en elektrisk stöt gick genom kroppen på mig. Herregud vad är det för fel på mig, Oscar är den sista personen jag skulle kunna tänka mig att bli kär i och ändå håller fjärilarna i magen på såhär?

---

Blir så himla glad av era fina kommentarer och över att min statistik bara stiger för varje dag. Kanske skriver ett till kapitel ikväll annars ska jag skriva ett extra långt imorgon och kanske kan det innehålla lite drama?