storiesaboutthefooo.blogg.se

Vi avslutade kyssen och vi båda fick en röd ton på kinderna. 

"Så guys, hur länge har ni varit kissing buddies då?" frågade Felix oss och slängde sig på soffan. 

"Asså ehh..." varken jag eller Oscar visste vad vi skulle svara och det behövde vi inte eftersom en sköterska kom in i rummet med min frukost. Ogge kom precis när sköterskan lämnade rummet med frukost till honom, Felix och Oscar. Det var lite stel stämning i rummet eftersom Felix fråga fortfarande hängde i luften. Jag var glad över att Ogge inte sett kyssen det hade förmodligen varit ännu stelare stämning då. 

 

När vi ätit klart frukosten kom min läkare in i rummet och meddelade att jag fick åka hem nu. Jag fick med mig insulin som skulle räcka hela helgen. När han lämnade rummet tog jag mina kläder som låg på en stol i rummet och gick in på toan för att byta om. Det var kallt ute så Oscar gav mig sin hoodie så att jag inte skulle frysa. Jag log tacksamt mot honom och Felix hostade. Jag blängde på honom och mimade "säger du något dödar jag dig" till honom. Vi var tvugna att åka hiss för att komma ner till entren och när vi stod i hissen sa Felix:

"Jo asså, det kan vara så att jag kan ha skrivit att vi är på sjukhuset på twitter, så det kan vara fans utanför." Jag kunde inte hindra mig själv från att slå honom, deras fans utanför sjukhuset var det sista jag önskade just nu. 

"Amanda, det hjälper inte att du slår honom och Felix, det var jävligt dumt av dig." sa Ogge. "Men vi får hoppas på att de inte står utanför utan ger oss lite privacy." 

Vi nickade för att visa att vi höll med honom och när vi kom ner till entren såg vi hur fel han hade haft. Det stod en hel drös med tjejer utanför och när de fick syn på oss tryckte de sig mot fönstret. 

"Jaha, vad gör vi nu då för att inte skapa mer kaos." sa jag och kollade på killarna. 

"Vi ringer en taxi, vi går ut och pratar med fansen och när taxin kommer, går du ut." sa Oscar och vi andra höll med honom om att vi skulle göra så. Jag satte mig i en av sofforna som fanns i entren och ringde efter en taxi. Jag kunde höra hur tjejerna utanför skrek av glädje när killarna kom ut. Taxin skulle komma och 10 minuter ungefär och under tiden läste jag sms jag fått sen jag hamnade på sjukhuset. De flesta var från Clara och Ida som var supertaggade på att komma hit. Det var inte långt kvar nu och jag har saknat dem så mycket. Ett av smsen chockade mig. Det var från mitt ex, David. "Jag saknar dig." Jag himla med ögonen åt sms och raderade det. Jag tänker inte släppa in honom i mitt liv igen, aldrig igen. Det hade gått 8 minuter sen jag ringde efter taxin och jag gick ut eftersom att den skulle komma närsomhelst. När fansen fick syn på mig tystnade de eftersom de förstod att det var för min skull killarna var på sjukhuset eller så hade de sagt det till dem. Några blängde på mig eftersom jag hade Oscars tröja på mig och andra log nervöst mot mig. 

"Kan jag få ta en bild med dig?" hörde jag någon bakom mig säga.

"Va, pratar du med mig?" sa jag när jag vänt mig om, tjejen som hade frågat nickade ivrigt. "Eh, ja det kan du väl." svarade jag och kände mig lite nervös. Jag log in i kameran och hon tog en bild av oss två. 

"Tack så jättemycket! Du och Ogge är så himla lika varandra, dansar du också?" 

"Ja det gör jag faktiskt." svarade jag henne och sneglade över axeln för att kolla om taxin hade kommit än. Det hade den och killarna hade redan gått fram till den. 

"Amanda, kom nu! Vi måste åka!" ropade Ogge och jag sa hej då till tjejen jag hade tagit kort med. Det kändes verkligen absurt att någon ville ta kort med mig bara för att jag var Ogges syster. Men jag var ändå glad över det och att de hade så söta fans och inte bara sånna som vi hade träffat vid centralen.