storiesaboutthefooo.blogg.se

Resten av tiden vi lagade maten bestod av en pinsam tystnad och det verkade som om ingen hade planer på att bryta den. Vi dukade på altanen eftersom det fortfarande var varmt ute. Ogge vakade över Amanda som en hök och han verkade väldigt orolig för henne, det kändes som om det var något som inte stod rätt till. När vi satte oss för att börja äta bröts den pinsamma tystnaden och alla var helt plötsligt väldigt ivriga på att prata. Vi bestämde att vi skulle se 21th jumpstreet sen eftersom vi hade sett filmen jag och Ogge ville se förut. Amanda var inte helt närvarande och sa inte heller så mycket. Hon petade mest bara i maten och det gav Ogge ett ännu mer oroligt uttryck. Det var verkligen något som inte stämde. 

"Amanda, är du okej? Du verkar lite off.." frågade Felix henne.

"Jag har bara lite ont i huvudet, har inte druckit så mycket vatten som jag borde ha gjort." Hon log snett mot oss och jag såg hur hennes hand skakade när hon tog sitt glas med cola. Hon märkte det också och ställde snabbt ned glaset igen. Hon knöt handen hårt som om det skulle få skakningarna att försvinna.

Efter en timma hade vi ätit klart och började plocka in maten. På Amandas tallrik låg halva hennes tacos kvar men hon hävdade att hon var mätt. Det verkade som om hon blev värre även fast hon försökte dölja det så gott hon bara kunde genom att skämta och prata en massa. Jag och Ogge erbjöd oss att ta det sista och ta med läsk och godis ner och Amanda och Felix gick in i vardagsrummet för att sätta på filmen så länge.

"Ogge, hur är det egentligen med Amanda? Hon åt knappt något och hennes händer skakar." frågade jag Ogge när vi blev ensamma i köket.

"Jag har lovat henne att inte säga något om det, men hon är inte helt okej just nu. Och jag är rädd att det kan bli värre om hon inte får i sig ordentligt med mat ikväll." Svarade han och såg verkligen sjukt orolig ut. 

"Vad är det du inte får berätta om?" Jag ville verkligen veta varför hon mådde som hon gjorde, för det är inte normalt att ha skakningar i händerna. 

"Hon berättar när hon känner att hon känner er ordentligt. Jag har lovat henne och jag förstår varför hon inte vill att jag berättar." 

Vi hörde hur något föll i marken inne i vardagrummet och hur Felix skriker. Ogge och jag stelnar till och rusar in i vardagsrummet. Vi möts av Amanda som ligger avsvimmad på golvet och Felix som försöker få henne att vakna genom att skaka hennes axlar. 

"Fort Oscar, Amandas väska som står i hallen." ropar Ogge till mig samtidigt som han rusar fram till henne. Jag skyndade mig ut i hallen för att hämta väskan och snabbt tillbaka in i vardagsrummet. "Det ligger en svart necessär liknade sak i väskan. Ta fram den och i den ligger en spruta som ser ut som en penna." Jag letade fram det han bad mig om och han tog den hur min hand så fort jag hittat den och han stack den i låret på Amanda. Jag såg nu hur tårar rann ner för hans kinder och hur hela hans kropp skakade. Jag kände mig svimfärdig och varken jag heller Felix visste vad vi skulle säga eller göra. 

"Ring en ambulans. Hon måste till sjukhuset. Säg att en tjej med diabetes har svimmat pga lågt blodsocker." sa han och Felix drog fram sin mobil och slog 112. Han upprepade vad Ogge hade sagt till personen som hade svarat på larmcentralen. Efter några minuter vaknade Amanda till men hon var helt borta och skakig i kroppen. 

"Förlåt" viskade hon och tog Ogges hand. Ambulansen kom efter bara några minuter och Ogge följde med henne i den och jag och Felix bestämde oss för att ta Felix moppe till sjukhuset om 20 minuter. Vi behövde båda lugna ner oss först och smälta vad som hänt. Felix som hade varit med Amanda när hon hade svimmat såg helt förstörd ut och det såg ut som om han skulle spy av chock snart. 

---

Sådär, äntligen ett nytt kapitel. Lite spännande eller vad säger ni? 

Kanske skriver ett till kapitel senare för har värsta skrivflowet just nu och det vore ju synd att inte ta vara på det!